bottenskrap

bottenskrap

ut och in & bak och fram

tack för titten.

mammamammabarnPosted by johanna Mon, March 30, 2009 14:53:33

Ultraljud

klockan nie i morse satt vi i bilen. det var tyst. för tyst. utom vid det tillfälle då jag fick bannor av elin för att jag petade näsan och gjorde mej av med fångsten på golvet framför mej. en ny regel hade skridit i verket. snortallar måste kastas ut, hur små de än är. sen var det tyst i gen. magen gjorde ont och hjärnan snurrade på högvarv. oron över att nåt skulle vara fel var nu bara en halvtimme från bekräftelse. snälla, låt allt vara bra, snälla snälla. vid nåt tillfälle satt jag och pratade med han den där, "den store", ni vet. kanske hade jag tillochmed knäppta händer. jo, det var en djup dialog när jag tänker efter. Elin sa fortfarande ingenting, jag vill inte bli störd när jag talar med gud, det vet hon.

parkering, entré, röda gatan, dörr med skylten "ultraljud" och framme.

ett litet väntrum med en anslagstavla med tidningsurklipp, några stolar och bord, lite tidningar och stängda dörrar. alla som kom ut hade bula på magen och en stolt och flinande man brevid sej. en av männen vars bula stod och krängde på sej sin jacka, hade nog inte alla fjädrar i hatten. de hade lyssnat på hjärtljud och vad man kunnde ana så hade det inte vart helt lätt då bebisen inte ville vara still. varpå mannen säger: det måste ju vara lättare när den sover för då ligger den ju ner!

(är det inte svårare då? jag menar, tänk om den har täcket över sej..)

här sitter jag och dömer. fast han är säkert snäll, och jätterolig...

När det var vår tur tog vi hand med kvinnan af ultraljud. hon hette typ agneta, anita, arjeplog eller annika. vi fick svara på lite frågor sen var det bara för elin att hoppa upp på britsen, dra upp tröjan och ligga där med bullen i vädret. det är en vacker bulle hon har om ni frågar mej. agneta spritsade bullen med gel och var inte direkt snål, tvärtom. sen förklarade arjeplog att hon först skulle titta så att allt såg okej ut och efter det förklara mer. Medan hon satt där, annika alltså, och gjorde sina olika mått så fick jag syn på ett hjärta och elin fick syn på en (vad hon tror va en) penis. när anita var klar med sitt tittade vi på vår söta lilla bejbi som låg och drack fotervatten, snurrade runt och petade sej själv i ansiktet. Det var sjukt, jag menar sjukt intressant och jättemysigt att få se den där lille som lever därinne... vårat alldeles egna lilla barn. en son då, om det nu var ett pojkkön hon såg i förbifarten.

jag firade med genom att köpa en cola och choklad, trots att jag slutat, men va fan. elin firade också, fast bara tills hon upptäckte att bilen blivit påkörd på parkeringen. Jävla vandaler!!! ingen lapp på rutan, ingen ville kännas vid något. det är svårt att tro gott om sina medmänniskor i dessa tider.

efter det åkte vi till babyproffsen och köpte en mag-strumpa till elin. eller jag tvingde henne faktiskt om sanningen ska fram. tjatade tills hon gav med sej och väl hemma tyckte hon att den var både praktiskt och ett skönt stöd.

mammaelin status: ont i ryggen, trött, måttligt illamående, synlig kula, börjat tugga i sej burkavis med saltgurka, hormonfinnar, lite jämnare i humöret, frisk, yvig och böljande man.

mammajohanna status: leabruten, träningsvärk, köttig bula, hemmoröjder, humörsvängningar, spelar allan och äter allt.

namnen som toppar vår lista för tillfället.

flick: tintin, svea, kim

pojk: elliott, elmer, vilgot

mamma upp i dagen...

mammamammabarnPosted by johanna Tue, March 10, 2009 14:24:32

nu är jo-el 14 veckor gammal, tjugefem to go. lite större vadmuskler sen är du väl klar?

mamma elin status: trött, andfått, illamåendet har avtagit något, ingen synlig kula ännu, hormonerna hoppar upp och ner. gråter, skrattar. kan ej äta mitt potatismos längre. pissar som en elefant och går ner i vikt.

mamma johanna status: sjukt trött, svullen kropp, ganska stor kula, mår illa dagligen, manodeppressivt beteende, äter massor potatismos. mardrömmar och pissar lite till måttligt.

my precious

mammamammabarnPosted by johanna Sat, February 28, 2009 13:35:29

nej!!! man får inte välja utseende eller andra accesoarer på donatorn när man inseminerat sej i danmnark. vilken kaaar som helst kan ha varit där och tjänat lite stålar. allt vi vet att det är en vit donator utan sjukdomar. inget vet man om humor, kroppsbehåring, skostorlek, IQ, längd och politisk läggning.

livet är ett lotteri.



och högvinsten är?

jo-el mitt barn. min kiwi.

mammamammabarnPosted by johanna Wed, February 11, 2009 16:53:00

med två fyllda rör morgonurin (ytspänning) gick vi i armkrok till tidaholms mödravård. Vi är lite lika gottfrid och ivar när vi går finklädda tillsammans. (bröderna i änglagård) mötet gällde jo-el junior som förtillfället är 11 veckor fyllda och stor som en kiwi från hjässa till rump. benen är så krumma att de inte räknas ännu.

urinen var ren, inte ett spår av äggvita eller annan frukostmat. jo-el ligger i elins bukhåla, därför var det henne de stack sönder likt en nåldyna. både armveck och handryggar blev hårt sargade av barnmorskan som grämde sej för varje gång hon inte träffade ådran. Hon var ju för fan van, hon skulle ju kunna sånt här, hon hade gjort det så många gånger tidigare, jämrade hon sej för varje miss. Elin satt cool och stoneface. inget räds henne, inte ens 1000 nålar. that´s my bitch!

det talades äftliga sjukdomar. men varken missbildningar eller blodproppar finns i elins släktträd. oddsen är på jo-els sida.

mamma elins tillstånd: trött, sjukt trött. illamående, med kräkningar. ej hungrig, ej sugen på godis. ingen mage till synes än. känsloläge, instabilt. hormonacne på ena kinden.

mamma johannas tillstånd: trött. sugen på allt, godis och mat. kräks inte, men borde. magen växer stadigt. extremt instabil. vanlig acne.

ja, jo-el har redan en bästis, vadå rå?

det här är mini-mojje. 13 veckor. stor som ett päron. har också två mammor.