bottenskrap

bottenskrap

ut och in & bak och fram

tack för titten.

mammamammabarnPosted by johanna Mon, March 30, 2009 14:53:33

Ultraljud

klockan nie i morse satt vi i bilen. det var tyst. för tyst. utom vid det tillfälle då jag fick bannor av elin för att jag petade näsan och gjorde mej av med fångsten på golvet framför mej. en ny regel hade skridit i verket. snortallar måste kastas ut, hur små de än är. sen var det tyst i gen. magen gjorde ont och hjärnan snurrade på högvarv. oron över att nåt skulle vara fel var nu bara en halvtimme från bekräftelse. snälla, låt allt vara bra, snälla snälla. vid nåt tillfälle satt jag och pratade med han den där, "den store", ni vet. kanske hade jag tillochmed knäppta händer. jo, det var en djup dialog när jag tänker efter. Elin sa fortfarande ingenting, jag vill inte bli störd när jag talar med gud, det vet hon.

parkering, entré, röda gatan, dörr med skylten "ultraljud" och framme.

ett litet väntrum med en anslagstavla med tidningsurklipp, några stolar och bord, lite tidningar och stängda dörrar. alla som kom ut hade bula på magen och en stolt och flinande man brevid sej. en av männen vars bula stod och krängde på sej sin jacka, hade nog inte alla fjädrar i hatten. de hade lyssnat på hjärtljud och vad man kunnde ana så hade det inte vart helt lätt då bebisen inte ville vara still. varpå mannen säger: det måste ju vara lättare när den sover för då ligger den ju ner!

(är det inte svårare då? jag menar, tänk om den har täcket över sej..)

här sitter jag och dömer. fast han är säkert snäll, och jätterolig...

När det var vår tur tog vi hand med kvinnan af ultraljud. hon hette typ agneta, anita, arjeplog eller annika. vi fick svara på lite frågor sen var det bara för elin att hoppa upp på britsen, dra upp tröjan och ligga där med bullen i vädret. det är en vacker bulle hon har om ni frågar mej. agneta spritsade bullen med gel och var inte direkt snål, tvärtom. sen förklarade arjeplog att hon först skulle titta så att allt såg okej ut och efter det förklara mer. Medan hon satt där, annika alltså, och gjorde sina olika mått så fick jag syn på ett hjärta och elin fick syn på en (vad hon tror va en) penis. när anita var klar med sitt tittade vi på vår söta lilla bejbi som låg och drack fotervatten, snurrade runt och petade sej själv i ansiktet. Det var sjukt, jag menar sjukt intressant och jättemysigt att få se den där lille som lever därinne... vårat alldeles egna lilla barn. en son då, om det nu var ett pojkkön hon såg i förbifarten.

jag firade med genom att köpa en cola och choklad, trots att jag slutat, men va fan. elin firade också, fast bara tills hon upptäckte att bilen blivit påkörd på parkeringen. Jävla vandaler!!! ingen lapp på rutan, ingen ville kännas vid något. det är svårt att tro gott om sina medmänniskor i dessa tider.

efter det åkte vi till babyproffsen och köpte en mag-strumpa till elin. eller jag tvingde henne faktiskt om sanningen ska fram. tjatade tills hon gav med sej och väl hemma tyckte hon att den var både praktiskt och ett skönt stöd.

mammaelin status: ont i ryggen, trött, måttligt illamående, synlig kula, börjat tugga i sej burkavis med saltgurka, hormonfinnar, lite jämnare i humöret, frisk, yvig och böljande man.

mammajohanna status: leabruten, träningsvärk, köttig bula, hemmoröjder, humörsvängningar, spelar allan och äter allt.

namnen som toppar vår lista för tillfället.

flick: tintin, svea, kim

pojk: elliott, elmer, vilgot


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.